Emil Råberg
f. 1985

Jag kommer från Luleå, i norra Sverige. Man får nog säga att jag kommer från en musikerfamilj då båda föräldrarna är musiklärare och i tidigare släktled finns en stark närvaro av militärmusik. Har alltid varit intresserad av ”den klassiska” musiken, men det är främst annan musik som varit i min närhet när jag växte upp (pappa spelar rock, mamma visa, brorsan pop), vilket nog gett mig en ganska bred musikalisk grund. Under gymnasiet spelade några vänner och jag i ett band som fungerade som en spännande mötesplats eftersom vi alla hade så tydligt olika ingångar: jazz, progg, musikal, och klassiskt.

Vad som driver mig i mitt arbete? Att det ska vara roligt och utmanade att göra musik, musik som låter bra och låter nytt. Det gäller att hitta rätt nivå för varje sammanhang. Det är klart att det blir olika beroende på vilken ensemble som lägger en beställning och vilka förutsättningar som finns, och då gäller det att känna in rätt nivå. Det handlar mycket om att begränsa sig. Yttre faktorer som repetitionstid, forum för konserter, etc. spelar också in på den konstnärliga processen eftersom det är faktorer som bidrar till ramarna för verket. Det måste vara en utmaning, men det måste också bli bra. Var det Stravinsky som sa att kreativiteten ökar när möjligheterna minskar?

Att söka nya vägar är intressant, men jag försöker alltid på något sätt ha med mig kopplingen till traditionen för att få det nya ”jordat” hos ensemblen och därigenom i förlängningen även till publiken.

Ensembler jag samarbetat med som tonsättare:

Kammarkören Sångkraft
Lux arcticas (2014)

Nya Motettkören (vid Luleå domkyrka)
Människans dagar är som gräset (2013)

Uppsala Vokalensemble 
Ungefär fyra improvitationer, för kör och saxofon (2013) http://www.youtube.com/watch?v=MW9qYlw2snk

Erik Westbergs Vokalensemble
Ouverture (2012)

Dúbito, för kör och ackordeon (2010)

 

Norrbotten NEO
Baddabah Emerges, för kammarensemble (2009)